Australian Painter, 1887-1935,Australian painter. She studied at the National Gallery School, Melbourne (1914-16), and with Max Meldrum became involved (c. 1917) with the Meldrum circle of artists, which included Colin Colahan (1897-1987), Justus Jorgensen (1893-1975), John Farmer (b 1897) and Percy Leason (1889-1959). In 1919 she moved to the seaside suburb of Beaumaris, where she lived and worked for the rest of her life.   Related Paintings of Clarice Beckett :. | Evening Return | Morning Ride | Moonrise, Beaumaris | Pavlova, Dying Swan | 7 Naringal landscape |
Related Artists:
Melone, Altobello
Italian, active approx. 1516-1543
VELDE, Adriaen van de
Dutch Baroque Era Painter, 1636-1672 Dutch painter, draughtsman and etcher, son of Willem van de Velde I (see VELDE (ii), VAN DE, (1)). According to Houbraken, he first studied in Amsterdam with his father; however, unlike his father and his brother, Willem van de Velde II, Adriaen did not incline towards marine painting, so he was sent to Haarlem to complete his training with the landscape painter Jan Wijnants. By 1657 Adriaen had settled in Amsterdam, where various documents regularly record his presence until his death. During a career of less than two decades, van de Velde produced an extensive and varied body of paintings, drawings and prints.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.